Jag hatar mig själv!
Jag hatar mig själv för att jag inte klarar av att vara den mamma jag vill vara.
Jag vill inte tappa tålamodet och skrika åt min dotter, men det gör jag.
Jag vill inte bli arg 20 ggr om dagen på min dotter, men det blir jag.

Jag var så rädd att få ett handikappat barn när jag var gravid och var väldigt lättad när en fullt frisk liten tjej föddes, men ganska snart märkte jag att mitt underbara lilla barn inte var som andra. Hon kunde bara inte vara stilla, hon hoppade, hoppade och hoppade när hon var vaken. När hon lärde sig krypa så var det full fart framåt, klättrade upp i fönstret och åkte kana ner i soffan och när hon väl kunde gå så var det verkligen fullt ös. Är sällan jag använde vagnen för att hon inte orkade gå, att hon satt i vagnen berodde för det mesta på att jag inte orkade jaga henne.
Från det att Loppan vaknar är det full fart, hon springer istället för att gå och måste hon stå stilla så står hon och hoppar.

Det här känns ju inte som något att klaga på, det kunde varit värre och det är jag fullt medveten om. Jag är glad att min dotter är en hyperaktiv och väldigt intelligent tjej istället för apatisk och kanske gravat autistisk.
Problemet är att det inte bara är det aktiva, hon har en extrem trots också, vad man än säger åt henne så måste hon bara göra tvärtom och till det kommer också skrikandet och de konstanta utbrotten så fort något går mot henne, dessutom är
hon utåtaggerande mot andra barn.

Jag älskar min dotter mer än allt annat, men ibland är det väldigt svårt att orka.
Hon är under pedagogiskutredning och en utredning om kontaktfamilj för att avlasta oss varannan helg. Hade jag inte haft 20 timmar på dagis varje vecka så hade jag aldrig klarat det här, jag försöker att städa undan hemma, laga mat och söka jobb under den tiden men många gånger så däckar jag bara och sover i 5 timmar. Det är lite trist att min dotter kör så slut på mig, känns fånigt att tänka på och det känns fånigt när jag läser vad jag skrivit. Hur kan ett litet barn göra så att en vuxen knappt orkar med sin vardag. Nu är det ju inte bara på grund av henne utan också på grund av brist en av avlastning från början.
Inte nog att min dotter aldrig sov mer än ca 1 1/2 timma åt gången och skrek hela nätterna som bebis, jag var ensam till att ta hand om henne också så redan där blev jag slut körd. Hade jag haft en pappa till henne som tagit sin del så hade det nog sett annorlunda ut nu också, men nu hade hon en pappa som vägrade ta sitt ansvar och bara satt vid datorn och spelade bort dagar och nätter.

Nu lever jag  i en ny familj, men en ny man och hans barn.
Inte så mycket lättare eftersom min dotter är väldigt svår att handskas med och det inte är många som klarar av henne. Jag är väldigt ensam i det här och det är jobbigt. Jag bara hoppas att det blir bättre och jag försöker att använda de verktyg jag fått för att hantera henne och vända allt till något mer positivt, för nu är vi snabbt på väg ner i en negativ spiral igen men bara en massa nej, fy och fel.
När jag är trött så är det svårt att vara med och berömma det som är bra, men jag försöker verkligen. Dessutom ska jag försöka göra klart vårat bildschema och sätta upp det på väggen, så att hon kan se vad som ska hända och jag lättare kan förbereda henne inför dagen, blir lite hjälp för oss att hålla rutinen hon så väl behöver också, för jag har svårt för det också.

Jag söker jobb som en galning, men oroar mig lite för hur det ska gå eftersom jag troligtvis inte kan få något dagjobb, jobbar jag kvällar, nätter och helger så måste jag lämna över ansvaret för min dotter på min make och mina föräldrar och det är svårt eftersom jag vet att de inte riktigt orkar och klarar av det.

Skulle kunna skriva här i evigheter känns det som, men det här är i alla fall lite av vår bakgrund och hur läget är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så sjukt trött idag, var tvungen att lägga mig och sova en stund när Loppan var på dagis. Lillkillen kommer hem i eftermiddag så förhoppningsvis är de små ute och busar under eftermiddagen. Har tänkt ta med dom på en långpromenad idag också oc...

Har ont i magen och ångest, även om allt är rellativt lugnt just nu så vet jag att det snart brakar lös igen. Från att gått och vänta på sms med klappande hjärta för att jag visste att det skulle vara något gulligt så går jag nu med oro och hjärtat h...

Förstår egentligen inte varför jag slänger ut mitt privat liv här, inte för att någon vet vem jag är. Klart att mina vänner skulle känna igen mig om de läste det jag skriver, men har inte talat om för något att jag bloggar heller. Ville egentligen fö...

Lär rasa i vikt igen, helvetet jag befinner mig lär inte bli bättre den närmaste tiden. "Vi kan ta en paus och se om vi hittar tillbaka till varandra senare i livet".Jag vill då inte ha någon annan och kan vänta resten av mitt liv på att få min make ...

Jag trodde verkligen att jag ville gå upp i vikt igen, rasade 16 kg på några månader och blev lite väl mager. Kläderna jag trodde att jag aldrig skulle komma i igen sitter löst och väldigt illa, så tyckte att jag gott kunde gå upp några kilon i alla ...