Jag är så sjukt trött idag, var tvungen att lägga mig och sova en stund när Loppan var på dagis. Lillkillen kommer hem i eftermiddag så förhoppningsvis är de små ute och busar under eftermiddagen. Har tänkt ta med dom på en långpromenad idag också och plocka lite blommor. Loppan fick en maskroskrans igår som hon var så glad för, men idag var det inte mycket kvar av den och Byrackan lekte sönder det som var kvar av den.

Köpte lite cola på väg hem från dagis, får se om jag kan få huvudet på plats nu.
Vill lyckas städa upp lite i kaoset här hemma som snabbt blir, önskar att jag var mer huslig men det är jag inte. Städa och diska är fruktansvärt tråkigt, men jag lagar gärna mat. Saknar mitt pysslande och handarbetande, men jag orkar inte längre, är inte barnen hemma så vill jag bara ta det lugnt och är de hemma så finns inte tid till något, önskar lite att Loppan kunde lugna sig lite och vara med och pyssla, Lillkillen är nog lugn men hans motorik gör att han tröttnar snabbt.

Tre timmar tills maken kommer hem, vill bara få ligga och hålla om honom.
Hoppas att Lillkillen kommit hem innan dess så kan jag gå ut och gå med barnen och Maken får lite lugn och ro efter jobbet.

Så mycket som snurrar i skallen och så mycket som hänger i luften, vet varken ut eller in med saker. Jag har ett otroligt kontrollbehov över mitt eget liv och nu har jag ingen kontroll alls och då får jag lite panik.

Nej, inte sitta här, tillbaka ut i köket med mig och diska klart...

Har ont i magen och ångest, även om allt är rellativt lugnt just nu så vet jag att det snart brakar lös igen. Från att gått och vänta på sms med klappande hjärta för att jag visste att det skulle vara något gulligt så går jag nu med oro och hjärtat hoppar till varje gång jag får ett sms för att det troligtvis är något som gör mig ledsen.
Hoppas att jag tar mig genom den här dagen utan att krascha helt.

Ska försöka sova ett par timmar till innan jag ska plocka upp Loppan och få iväg henne till dagis.

Förstår egentligen inte varför jag slänger ut mitt privat liv här, inte för att någon vet vem jag är. Klart att mina vänner skulle känna igen mig om de läste det jag skriver, men har inte talat om för något att jag bloggar heller.
Ville egentligen förklara hur mycket det påverkar att leva med ett barn som Loppan, men jag har svårt att förmedla det och allt annat omkring just nu gör inte livet lättare. Ekonomin suger, skulle vara en riktigt bra månad nu men ändå blir det kaos med pengarna. Har lånat så mycket och vet inte hur vi ska kunna betala tillbaka.
Fick mitt medicinkonto avslutat idag också för att jag missat en betalning, det är ren katastrof, jag kommer inte ha råd att ta ut mina mediciner längre.

Maken sover på soffan, inte allt för ovanligt att han somnar framför TVn och blir kvar där, för det mesta kommer han och lägger sig i sängen på småtimmarna, men är frågan hur det blir idag eftersom det är som det är mellan oss.
Jag hatar varje sekund jag inte är nära honom, hur skulle jag då stå ut med att bli särbos. Visst är jag hellre särbo än att jag förlorar honom helt, men är så rädd att det bara skulle bli början till slutet för vårat äktenskap.

Önskar att jag kunde droga ner mig eller supa mig full, men ataraxen jag åt ett tag gör mig aggressiv, trist för de hjälpte mig att slappna av och sova.
Har propavan att sova på, men då blir jag så fruktansvärt trött och bakis dagen efter. Alkohol vågar jag inte dricka i några större mängder eftersom jag är rädd att jag ska skada mig själv då och skulle inte dricka med något av barnen hemma heller.

Loppan har varit gosig idag, väldigt kramig och tröstande.
Vi tog en långpromenad på 1 1/2 timma på eftermiddagen så hon blev trött och somnade snabbt efter kvällsmaten, men först tog hon ett bad, så klippte jag hennes naglar och målade dom, ena handen och foten skulle ha rosa nagellack och den andra handen och foten fick blått, har lovat henne att vi ska gå och köpa ett par flaskor till i morgon, är 2 nagellack för 40 kr.
Hon är så söt min lilla Loppa, var nyss inne och titta och pussade på henne där hon ligger och sover. Loppan är det viktigaste jag har.

Lilleman kommer hem i morgon, skönt att det saknar honom när han är borta.
Hoppas bara att jag inte blir så ledsen då, är så jobbigt när barnen ser mig må dålligt. Har ju min backup-plan om vi nu ska gå isär, den har jag haft länge eftersom han är som han är min make, vill inte lämna vår lantliga lilla by utan kan då hyra ett mindre hus en bit bort och då hyra ut ett rum åt en nära vän så har jag råd att bo kvar. Skulle nog vara svårt att se omgivningarna och vårat gamla hus där jag levt med maken, speciellt om han skulle lämna mig helt, men jag vill inte dra upp Loppan från det här livet vi skapat oss här. Jag trivs verkligen så bra här ute på landet och vill inte flytta in till stan igen.
Ber han mig att flytta med honom till något mindre så skulle jag göra det, men eftersom han tycker att Loppan är jobbig här så blir det ännu värre om vi ska bo mindre igen, nakdelen här är att det är väldigt lyhört, såg bara att det var så mycket större här än lägenheten vi hade, men hade inte en tanke på att allt skulle höras så väl i hela huset.

En stunden talar vi om att köpa ett annat hus, fordon och en hund till och nästa sekund vill han flytta från mig, inte konstigt att jag är nervös och har ångest.
Bara onsdag i morgon, en evighet till helgen och barnfrihet.
Älskar att ha barnen hemma, men jag behöver de barnfria dagarna då jag inte behöver ta hänsyn till någon annan, speciellt när jag mår så dåligt som jag gör nu.

Hör maken snarka, är lugnande det ljudet, men har honom hellre snarkandes i sängen. Har lyckats äta lite ikväll i alla fall, för Loppans skull, annars orkar jag inget i morgon. Är fruktansvärt trött men vet inte hur jag ska kunna sova, har tänt en massa levande ljus och ska läsa en stund, i värsta fall får jag ta till ljudboken igen, de får mig alltid att somna, lite trist för jag kommer ingenstans utan får lyssna om hela tiden.

Bla bla bla... god natt!

Lär rasa i vikt igen, helvetet jag befinner mig lär inte bli bättre den närmaste tiden.
"Vi kan ta en paus och se om vi hittar tillbaka till varandra senare i livet".
Jag vill då inte ha någon annan och kan vänta resten av mitt liv på att få min make tillbaka om han lämnar mig. Jag har hittat mitt livs kärlek, den finaste, underbaraste och sexigaste kille som vandrat på den här jorden. Jag älskar allt med honom, hans humor, utseende och även hans hetsiga humör.
Vi är så lika och vi vill få ut samma sak av livet, ska allt gå åt helvete på grund av att han mår dåligt av sitt jobb. Det är inte rättvist, vi förtjänar faktiskt att få vara lyckliga tillsammans. Båda har haft ett liv med skit och nu har vi hittat varandra men allt verkar motarbeta oss, varför?
Jag vet också att Loppan är jobbig, att han har svårt att orka med hennes ständiga studsande och höga ljudvolym, det har jag och hon är ändå min dotter.
Jag vet inte hur jag ska orka ta mig igenom det här, jag vill bara vakna ur mardrömmen.

Loppan är på värsta humöret eftersom att jag är ledsen, hon klarar ännu mindre av att hantera det här och jag vet inte vad som händer om hon förlorar pappa och sina bröder. Hon blir alltid så bråkig när jag har det jobbigt och det gör inte saker och ting lättare. Jag vill inte flytta igen, jag vill inte bli ensamstående mamma igen, jag skulle bara gråta och må skit. Han säger att jag kommer över det, jag har aldrig kännt det så här så nej, jag skulle aldrig komma över honom, jag skulle inte vilja vara vän för jag kan inte se honom utan att få röra vid honom.
Jag vill bara sluta gråta just nu och försöka vara mamma en stund.
Maken kommer hem från jobbet om ca 3 timmar, vet inte hur jag känner för det.
Jag vill bara att han ska hålla om mig, säga att han älskar mig och att han aldrig någonsin kommer att lämna mig. Han säger att han älskar mig mer än jag älskar honom, men vore det sant så skulle han aldrig ens tänka tanken på att lämna mig.

Jag hittade någon att älska som älskar mig och som delar samma framtidsdrömmar, jag kan förverkliga saker och ting själv, men hur kul är det utan honom vid min sida. Förut såg jag mig själv ensam med de här drömmarna, men nu är han en del av min framtidsdröm. Skulle han hitta någon annan att dela resten av sitt liv med så skulle jag nog inte orka resa på mig igen.
Loppan håller mig vid liv just nu, men hon räcker inte för att orka hela vägen.
Barn flyttar hemifrå och startar eget liv, jag har hittat mannen som jag vill ska finnas där när barnen är utflugna och vi kan få börja vårat liv på riktigt tillsmmans. Jag är barnledig varannan helg, det känns fullständigt meningslöst utan honom, det är tid med min make jag vill ha mer än att jag vill få vila mig från Loppan. Vad skulle jag göra själv utan barn eller make... ligga och gråta i sängen hela helgen.

Låt allt bli bra igen, jag orkar inte ett helvete till i livet.
Är bara sex månader sedan jag försökte ta livet av mig och ärret på min handled blir så uppenbart just nu, vill bara öpnna såret och låta blodet flöda igen.
Men Loppan behöver mig, hur trasig jag än är så behöver hon mig, i många år ännu.

Jag trodde verkligen att jag ville gå upp i vikt igen, rasade 16 kg på några månader och blev lite väl mager. Kläderna jag trodde att jag aldrig skulle komma i igen sitter löst och väldigt illa, så tyckte att jag gott kunde gå upp några kilon i alla fall.
Nu har jag gått upp och jag hatar det, kläderna sitter fortfarande lika löst men magen hänger och jag har fått valkar i sidorna, efter alla år borde jag veta att man inte kan bestämma var fettet ska försvinna eller sitta på kroppen.
Maken gillar att jag gått upp lite igen, han gillar det mjuka och jag vill gärna ha honom lite rund jag också, men jag hatar att känna mig så här, njöt ju faktiskt av min platta mage, borde helt enkelt bara köpt nya kläder.
Vill absolut inte gå upp mer i alla fall, så får börja äta lite nyttigare igen och mindre, äter som en häst just nu, men så fort jag blir det minsta orolig så kan jag inte äta, allt här hemma lugnade sig på eftermiddagen så nu har jag ätit ifatt allt jag missade på förmiddagen.

Hoppas att lugnet håller i sig i morgon, jag är helt slut efter den dåliga sömnen i natt och för att jag inte åt på hela dagen. Loppan är fortfarande vaken, hon borde varit helt slut och slocknat för länge sedan, vi måste få rutin på livet igen men jag är för trött för att orka bråka med henne, hon får hållas så länge hon är tyst fast ajg vet att det är fel, bara hoppas att hon somnar av sig själv framför TVn just nu.

Söka mera jobb i morgon, någon gång borde jag få napp tycker jag.
Känns bra bara att jag vågar ringa runt till företag och presentera mig och fråga om de behöver folk, det hade jag aldrig klarat för några år sedan.

Nya dag och nya tag i morgon...

Så har helvetet brakat lös igen, jag kan varken äta eller sova. Ångest, ångest och ångest... Loppan kommer känna av det här och så blir allt så mycket värre för henne. Har varit så osams med henne i helgen ändå, älskade lilla Loppan hur ska det gå för oss. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, vill verkligen inte förlora familjen, jag klarar inte det. Varför är det så svårt att få ett jobb och när det väl dyker upp jobb jag blir erbjuden så kan jag inte ta dom på grund av Loppan.
Tanken på att avsluta mitt liv kommer dagligen, men jag lever för Loppans skull, kan inte överge henne. Vi skulle kunna vara så lyckliga tillsammans, varför får vi inte ha det bra, varför måste det hela tiden bara komma mer och mer skit.
Flytta till mindre och billigare kommer nog knäcka oss ändå, har slitit upp Loppan från hennes trygghet ännu en gång och flyttat ut på landet, nytt hus och nytt dagis, hon trvis bra här ska jag ännu en gång rycka upp henne och börja om från början.
Hon klarar ju inte förändringar, men skulle vi klara av att förlora resten av familjen istället.... jag skulle gå under, jag har funnit mitt livskärlek och jag vill verkligen inte förlora det för att det är tufft just nu.
Jävla pengar, förbannade ekonomi....allt skiter sig.

Får försöka lägga mig med ljudboken och se om jag kan somna en liten stund innan det är dags att ta barnen till dagis.

Var en trött Loppa jag fick dra upp i morse, hon somnade 22:30 igår och eftesom det var dagis idag så var det bara till att hoppa upp 7.30, men hon var faktiskt ganska samarbetsvillig. Hon trivs bra på nya dagiset och tycker att det är kul att gå dit, hon förklarade på vägen dit att jag var tvungen att gå hem direkt.
Nu kunde jag inte göra det för skulle prata lite med specialpedagogen och den förskoleläraren som är hennes kontaktperson där, sedan var det bara att fara hem och städa upp lite. Har sett ut som en svinstia här de sista dagarna eftesom jag varit så trött. Benet känns lite bättre idag, är blått och svullet men har inte lika ont, känns mest när jag suttit ner och ska räta på mig igen.

Behövde storhandla innan det var dags att plocka upp de stora grabbarna,så svärmor kom och tittade till Loppan de timmarna, de hade visst haft kul ihop och Loppan hade varit en riktig ängel. Jag fick en dag utan bråk med Loppan och det var skönt, hon var så trött när jag kom hem att hon bara åt lite kvällsmat och sedan slocknade hon. Lär bli tidig i morgon hon vaknar, men varit skönt att bara få ta det lite lugnt i kväll.

Kommer ha hela familjen hemma i helgen och det känns så kul, hoppas att det fina vädret håller i sig. Alla sover som vanligt utom jag, så ska ta och krypa ner i sängen bredvid den snarkande maken och göra ett försök jag också.

Idag har jag varit arga mamman, tröttheten och smärtan har gjort att allt mitt tålamod varit helt bortblåst i kväll. Loppan uppförde sig skapligt när vi var iväg och handlade, är ju alltid lite jobbigt att sitta länge i bil och vi har oavsett vilket håll vi åker åt ett par mil till närmaste affär.

Hon var minst sagt studsig efter vi kom hem och jag behövde bara få vila både huvud och benet så jag gjorde popcorn för att ge henne så att hon kunde sitta och på sitt rum en stund och titta på film, när jag öppnade dörren så kände jag bara en stark lukt av bajs, då hade tokungen bajsat i sin kramislåda, var bajs i den, på golvet och på väggen och dörren, då exploderade jag och ungen åkte in i duschen och sedan fick hon skura upp allt bajs och sedan ner i badet, efter det blev det in på rummet igen och där har hon fått stanna. Jag kan ta mycket av hennes knasiga sidor och att hon alltid studsar och far, men kisset och bajset är så fruktansvärt äckligt och jag har försökt prata med henne om det, och hon lovar att inte göra det igen och ändå händer det om och om igen. Nu blev jag arg, riktigt arg och skrek och sa att hon är äcklig, en äcklig liten unge som jag inte vill se röken av mer idag. Har verkligen dåligt samvete , för jag försköker att alltid hålla mig lugn.Vet ju att det säkert är mitt fel på något sätt att hon gör så här, är ju något hon protesterar mot. Jag älskar min lilla Loppa men det här måste hon bara sluta med.

Hoppas på att jag vaknar och mår bättre i morgon så att jag får tillbaka det lugn jag ändå brukar ha. Vill ha en kul och trevlig helg med alla barnen i helgen.